Så va de nytt …

Så va de nytt år igen, ny dietstart, nya löften om att ta hand om sig själv bättre osv…jag borde nog fixa något att se fram emot istället. Jag vill resa någonstans och det får gärna vara lite varmare och soligare där än här. Men det är klart då skulle jag ju sakna Bamsen så mycket. Det verkar redan finnas ”sova borta-nätter” så det räcker i vår. De e möte i Borgå, LaPe-dagar…i Torneå va de kanske, Kyrkodagar, klassresa och jag vet inte allt. Projekt finns det också så det räcker med både barnfest och påskvandring och därutöver ska det hållas undervisning i vanlig ordning och utexamineras barnledare…så nog finns det att lägga händerna på minsann. 

Julen var skön. Inte så mycket extra program egentligen och det som var extra var riktigt roligt. 20-talsfesten var en höjdpunkt som kräver en uppföljare. Nyårsafton skulle firas i stillhet men så kom det mera människor som också vills spela alias. Superkul! Och det hör inte till vanligheterna att jag struttar hem först 05.30 på morgonen men det hände. 

Denna vecka har det känts extra bra att ha haft bara 2 dagar höstlov, för nu har hela veckan varit ledig. Mycket bra. Den har innehållit vila, konstig dygnsrytm, pussel och vinkväll med de bästaste människor och kvalitetstid med Bamsen. Mycket bra! Kvar är förlovningskalas och sång på dop och så ska jag försöka svänga dygnet rätt. 

Inte riktigt som Ernst…

Jag har bakat ikväll och Bamsen har smakat,tittat på och sovit. Jag har testat två recept ur Ernsts julbok och…ja de e ju inte riktigt likt. Men de blev faktiskt gott och utseendet, de va ju de som inte spelade någon roll…eller.  

Alltså, grisen ser ju ut som en råtta…julråttan.

De e hääälit me jullov. 

pris

Lyssnade på bloggprisgalan när jag körde hem från Vasa igår. De hade ju varit trevligt att vara där. Men nä, jag e ingen bloggprinsessa, så e de bara speciellt inte när jag uppdaterar så otroligt sällan…någon som däremot fick pris är http://engulapelsin.blogspot.com/ bra val! Jag är stolt över henne!

Tempot är högt nu, som det brukar vara i december. Jag försöker att bromsa där det går. Två år har jag varit sjuk när det närmar sig jul och det tänkte jag hoppa över i år om det bara går. Fint är det att få ha kollegor som gör det lättare att orka och elever som håller humöret och gnistan uppe. Som engagerar sig och är inspirerade. Som tur är har jag välsignas med båda.

Bamsen är toppen som alltid. Han njuter av snön och bjuder på ett härligt mottagande när jag kommer hem från jobbet. Jag blir ledsen när folk inte förstår. Bamsen gör hela skillnaden. Skulle jag inte ha honom skulle det bara finnas fyra stumma väggar när jag kommer hem.

Idag har jag fått sjunga på en vigsel ute på klipporna vid havet. Snön dalade sakta ner och elden sprakade i vindskyddet. Det var nog en av de mest romantiska, mysiga och ärliga vigslar jag varit på. Min sångbok blev plaskblöt, men det gör inget. Jag är tacksam att jag fick vara med om upplevelsen.

Nu har jag fått ha fyra dagar lite ledigare och det har varit skönt. Själen och känslorna har hunnit ikapp lite. Men faktum är: stressar jag tappar jag fokus…och jag skäms över det. Måste seriöst fokusera på målet igen och göra en to-do-lista…

Bra föreläsning

Jag brukar väldigt sällan orka lyssna på långa föreläsningar numera. Men detta är BRA!

att passa och definieras

Ibland känns det som att jag inte passar in i något sammanhang. Jag har lite för lite barn, bygger inte alls hus, lite för gammal och lite för ung, lite för amatör, har lite för hög utbildning och lite för få utbildningar och inte tillräckligt utbildad. Jag har inte katt, jag har hund. Jag är församlingsaktiv men är lite för liberal och lite för misstänksam. Dessutom är det svårt att umgås med folk på sätt som inte innehåller mat. Jag passar inte in någonstans…

Men varför är det så viktigt att passa?

Och varför definieras man av hur gammal man är, varifrån man är, vad man arbetar med, om man är gift eller om man har barn. Är det allt detta som gör mig till den jag är. Är det jag? Och nej, jag har inga svar på hur jag skulle definiera mig själv. Kanske det är som det diskuterades i förrgår kväll hemma hos mig. Svaret på -vem är jag? är -Ingenting-

…är hon inte irriterad på något ikväll då? JO! Bakåtsträvande och ständigt ifrågasättande människor. Hade vi bara varit emot allt nytt hade vi fortfarande suttit i vår stengrotta och ätit kall mat och varit utan hjul. Nä, våga det nya!

Kul e ju också att jag nästan har en ”Carrie-moment” (satc-när hon får sin bild på en av New Yorks bussar) . Reklamen för Cambridgekuren snurrar på gågatan och jag är tydligen med. Texten var väl ungefär att -choklad inte hjälper mot höstmörkret” eller nå…vi ids int låtsas om chokladfestivalen och det faktum att jag ÄÄÄÄÄLSKAR choklad. Men men, kul och konstigt e de och nog e de så. Int ska man tryck i i sig choko mot höstdeppighet. Jag ketosar och fastar som bäst och har MASSOR av energi!

Idol som bäst, städa lite och imorgon blir det gothfest! Spännande!!!

Man behöver varken passa eller definieras! Nä!

 

Folkvett!?!

Ibland blir jag så fruktansvärt förvånad hur folk kan bete sig. Är det dålig uppfostran eller bara medfödd hänsynslöshet. Är det faktiskt så att det i dagsläget ÄR svårt att fatta vinkar eller vad är det. Som t.ex. man kan inte bjuda sig själv till folk bara hur som helst, och man ska ogärna bjuda andra till ett hem som inte är en eget. Det trodde jag var klart för alla, men icke. Klart att man kan fråga ifall det passar att man kommer men då måste man verkligen vara på det klara med att ”det passar inte” verkligen betyder NEJ! Och då käftar man inte emot efter det. Usch! Annat som jag också trodde hörde till vanligt hyfs och pli är att inte sticka sin lilla näsa i blöt överallt i saker som man faktiskt inte har något med att göra. När man inte klarar av sitt eget går det så otroligt bra att blanda sig i andras. Och missförstå mig inte, det är helt ok att bry sig, men absolut inte ok att snoka och ha åsikter i sådant som faktiskt inte angår en.

Jah, nu blev det ännu en gång ett argt inlägg. Hops! Men annat då?

Idag har vi tagit upp båten och jag fick backa ut treilern helt på egen hand och klarade det!!! Tänkt ti va kvinno o klar åv he! :p

Bamsen växer och blir bara smartare för varje dag. Han lyssnar när jag pratar med honom och kan rätt många ord redan. Han ska kunna ca 200 svenska ord o då känns det ju kanske lite bortkastat att hassa det på ord som kråååkan och giiiisi! (Kråkan och grisen som är hans mjukisdjur) Men fantastiskt bra är det att ha honom.

Jobbet har varit intensivt men nu är nästan alla på ILA några veckor så jag hoppas hinna ikapp lite.

Till Stockholm hann jag åka en sväng på höstlovet (som var heela två dagar) ochdet var nog en välkommen paus i vardagen. Vi har ätit gott, shoppat en del och fått många nya intryck, och naturligtvis chokladfestivalen som ännu en gång var fantastisk. Men attans, drickchokladen var inte där i år och inte dom gulliga cup cakesen. Tråkigt! Men Shokladfontänen var på plats och den utnyttjades. JA säger bara choklad och marschmellows!!! WOW!!!

 

 

Nu ska jag börja ny vecka med nya löften och nytt hälsosamt liv….ho ho! Men först ska ja ta tag i det ekologiska vinet på plastflaska. De e fantastiskt bra!!!

slappaslördag

Både matte och hund är alltför slöa för att orka ta oss an det fina vädret. Efter morgonpromenaden landade vi, jag på sofflocket och Bams på golvet och där har vi funnits länge nu.  Skönt är det. Beslutet att hålla helgerna rätt så programfria håller rätt bra och jag tror det var ett bra beslut.

Veckan som gick innehöll många utmaningar och tidig väckning. Fröken själv har inte varit riktigt hundra med alla gånger och bra är det att höstlovet hägrar så småningom. Då åker jag som traditionen bjuder till Stockholm. Jag längtar såååå!!! Att få bo på hotell, gå på chokladfestivalen, gå i bra butiker, kanske shoppa lite och umgås med Anki och träffa Lenna. Bara bra saker.

Nä men annars e väl allt bra  Kanske en eftermiddagslur nu…usch va trött ja blev.

 

bra start

Det har varit en bra start på veckan. En hyfsat bra och odramatisk arbetsdag och ännu en fantastisk körövning. Nej, inget kan rubba glädjen och tacksamheten jag känner på Jacob Gospels övningar.  Det är så fantastiskt roligt att sjunga.

Helgen var också toppen. Två stiliga herrar gästade mitt hem på en sofistikerad vinkväll. Det var mycket mycket trevligt. Världsproblemen löstes och vi kunde ännu en gång lägga till handlingarna att vi är perfekta på alla vis och resten är världen har bara ”feil i  hovo” De va visst det vi kom fram till…. Samma kväll fick jag också en av de vackraste blombuketter jag någonsin fått. Jag är så glad över den och vill att den skall hålla för evigt.

På jobbet är det lite lugnare igen och jag kunde kanske koncentrera mig på mitt eget välmående en stund igen. Det skulle vara välkommet. Bakom krönet, om två veckor, väntar resa till Stockholm . Jag längtar så, fast jag tycker inte om att vara borta från Bamsen så länge. Jag älskar den vovven så mycket. (Står för vartenda uns av hur patetiskt det lät, Jag älskar honom)

Sofflocket, SATC och ett glas black tower är verkligen ett bra avslut på denna dag. En dag med mycket jobb (men jag har en underbar klass, så det gör inget), härlig körövning, sjuk rygg  och en glad hund.

Nu håller jag nästan på att somna där jag skriver så då är det väl dags att säga tack och förlåt ännu en gång.

31

Jahapp, då var jag plötsligt 30+…oj då! Jag känner mig inte som en dag över 25, men nej,inte är jag 25 längre och ärligt talat, inte skulle jag vilja vara det heller. De e bra som det är, eller det måste det ju vara, alternativ finns inte och alla gratulationer jag fick gjorde mig verkligen glad. Tänk att någon ger av sin tid till mig för att gratulera. Jag är TACKSAM!

Dagen firades med kaffebjudning för mamma och pappa. Veckan har varit minst sagt annorlunda och energikrävande.

Bra saker har också varit på gång i veckan. Första övningen med Jacob Gospel när Mikael är dirigent. Det var riktigt superroligt! Gillar övningstempot. Jag har fått vara på intressant föreläsning på folkkis. Det var Gustav Björkstrand som berättade om Maria Åkerblom. Intressant och skrämmande.

Nu är det underbart med fredag. Jag och Bams skall ut på promenad så småningom, ett gott glas rött skall intas och så kanske en film. Det blir lagom. Ljuvliga, mycket efterlängtade fredag!

Pierre Bernard’s Recliner of Rage

…och så var det söndag igen. Hu så snabbt det går och jag släntrar efter som vanligt. In i veckorna hinner jag knappt med mitt hem och det får ju direkt oönskade synliga resultat och på helgen orkar jag knappt med nå folk alls. Då e de mest Bams och jag. Men han behöver få vara hela dagar med mig eftersom jag jobbar så länge på dagarna och han är på ”dagis” från 8-16 ungefär (på en bra dag).

I onsdags fick Jacob Gospel vara med om TVbandning. Det var riktigt roligt. På måndag är det nystart igen med Mikael Svarvar. Jag tror det blir kungligt bra!

I övrigt gick veckan snabbt och var ganska vanlig. Många källor till irritation fanns det och jag kan bara konstatera följande:

• Nej, Facebook kan inte beröva dig på ditt privatliv, det är DU SJÄLV som lägger ut det som syns. Vill du inte att det skall synas, skriv det då för allt i världen inte då!
• Hälsar någon dig med ”God morgon”, fast klockan är 10 på förmiddagen behöver du faktiskt inte upplysa om att det inte är morgon längre. Jag känner en man som hälsar ”god morgon” fast det är långt in på eftermiddagen och inte rättar jag honom för det. Det är ju bara onödigt.
• Att man överhuvudtaget hålls upprätt fast man bevisat sig inneha total ryggradslöshet övergår mitt förstånd.
• Man kanske inte ska gapa så mycket om att hålla tider om man själv inte klarar av det…det är snyggare så.
• …och sist, en klassiker: Det är inte SÅ svårt att ta med bajspåsen när man rastar sin fyrfota älskling. När jag och Bams är ute måste jag hela tiden se till att han inte trampar i något äckligt bajsberg.

Det fanns ett inslag i late night with Conan 0′brian som hette Pierre Bernard’s Recliner of Rage, nu känner jag mig lite som honom faktsikt. Men ibland klarar jag inte av att låta bli.