Så, väntar på enda TV:serien jag följer med nu, och så klart ska den börja klockan 23 på onsdagar…typiskt. Bamsen har sovit länge redan bredvid mig på soffan. Oj va ja tycker om honom!
Idag har jag fått vara på café med min bästaste bästa kompis. De va en fröjd i denna tid av slask och eländesväder som får min själ att må så dåligt.
Nu har jag grubblat igen, så håll i hatten! Varför ska man skämmas och låta bli att göra sådant som man tycker är roligt eller som man blir glad av? Skulle det inte vara vettigt att lägga dendär dyrbara tiden man har på sån’t som gör en glad? Det tycker jag! Blir man glad av titta på glamour på TV måste man väl i all sin dar få göra det utan att behöva skämmas. Men tänk, då finns det alltid någon duktigpetter som kläcker ur sig. JAG sku aaaaaldrig se på det där, eller JAG skulle aaaaldrig lägga min tid på det där. Då skäms jag, och jag blir arg på mig själv för att jag skäms. Jag skäms för att jag tycker om något som någon så uppenbart inte tycker att man ska lägga tid på. Problemet ligger således troligtvis mellan mina ögon. Men varför bryr jag mig i vad andra tycker att man ska lägga sin tid på?
Miranda i Sex and the City (en serie som jag helt säkert också ska skämmas över att jag ser på) säger det så bra när hon ska läsa en skvallertidning och hennes pojkvän suckar över det: It’s my thing, let it go!
Nu ska jag snart titta på game of thrones, jag lyssnar gärna på opera, ser gärna balett, är galen i tragiska musikaler, spelar spel på FB, läser gärna cosmopolitan, tycker om eurovision song contest och måste nästan ta piller för skelettet när jag ser en särskrivning. Men vet ni: It’s my thing. Let it go! (och låt mig bli glad över det jag tycker om)
tack och förlåt















